Keydjes's Blog

16 januari, 2011

När orken bara försvinner

Filed under: Annat som rör sig i mitt huvud — keydjes @ 14:48

 Det är ett tag sedan jag skrev något i min blog, luften gick ur mig helt och hållet. Jag har inte riktigt hittat tillbaka men jag tänkte att det kanske känns bättre om jag skriver av mig lite.

Vad var det som hände då. Jo, jag var ju på min brorsons bröllop tillsammans med min mor. Strax efter det så gick jag på semester och jag tänkte att jag faktiskt skulle ta semester från datorn hemma också. Så jag bestämde mig för att jag inte skulle blogga under sommaren.

Jag började jobba igen i augusti och på fredagen samma vecka får jag besked att min faster gått bort. Vi hade inte mycket kontakt men det är familj så det är jobbigt i alla fall. Men det var inte det värsta…

På måndagen så äter jag middag med min mor och vi pratar om att min andra faster kommer att komma och hälsa på hos mamma under tisdagen, det var många år sedan vi träffades. Jag skulle försöka komma hem tidigare. 

På tisdagen så ringer min faster och säger att hon inte får något bra svar hos min mor, hon säger bara att ambulansen ska komma. Jag ringer min mamma och hon säger att hon inte mår bra. Då min mor haft besvär med hjärtat nyligen så åker jag hem direkt. 

När jag kommer hem så är ambulansen där och vi får tjata på dom att ta med min mamma till akuten. Hon har fruktansvärt ont i huvudet, fick det under natten och det har inte gått över. Det var inte migrän för det var inte sån smärta. 

Tillslut så ringer den ena ambulansmannen och frågar läkare vad de ska göra, han tycker själv att min mor ska vara kvar hemma och ta en Alvedon för det är ”nog” bara influensan. Läkaren säger att mamma ska in direkt till akuten. 

Hon är 82 år gammal, har haft hjärtproblem och går på Waran, inget att diskutera. De tar in mamma, när jag kommer till akuten så har hon precis kommit från röntgen. Läkaren berättar att hon har en massiv hjärnblödning.

12 dagar senare var det över, mamma gick bort tidig morgon måndagen den 6 september. 

Det är jobbigt, jag träffade mamma på söndagen, hon var vaken och satt upp i stol, men hon var så sjuk och svag. Hon var lite vimsig, men hon var med. Hon visste vad som hände och hade inga problem med vilka vi var.

Som sagt, hon var svag och hade ont. Det var jobbigt att se, men man hoppades att det skulle gå bra. 

Flera i min omgivning har glömt detta eller tycker att det gått lång tid sen det hände och att det värsta av sorgen borde ha gått över. Men den har inte gått över, jag vill att den ska göra det, jag försöker låtsas att den gjort det, men den finns kvar. 

Den där dagen, den sista dagen jag träffade mamma, jag kan inte sluta tänka på den. Det gör ont i hela själen. Jag tänker på det varje dag, mer eller mindre hela tiden. Det är nog därför jag inte har orkat skriva något och anledningen till att jag inte orkar göra något överhuvud taget. Det är som om mitt liv har tagit en paus.

Annonser

18 juli, 2010

Det där med bröllop

Filed under: Annat som rör sig i mitt huvud — keydjes @ 13:08

Jag är inget fan av att gå på olika tillställningar, vet inte varför, det är bara jobbigt.

Man måste ha nya kläder, i det här fallet helst kjol eller klänning, men det kan ni bara drömma om när det gäller mig. Men jag hade ansträngt mig och köpt en rätt söt blus.
När jag väl klätt mig och såg mig i spegeln så funderade jag starkt på att hoppa av. Blommig blus, hur fan tänkte jag då..!! Kan man inte bara säga att det är okay att gå på bröllop i jeans och t-shirt, det är i alla fall bekvämt. Vem har bestämt att man måste spöka ut sig på det här sättet. Det är ju ändå brudparet som ska vara i centrum, vad spelar det då för roll hur vi andra ser ut.

Som sagt, inget fan.. men jag har oxå kommit på att det gäller innan jag kommit dit. När jag väl är där är det hur kul som helst och alla tråkiga förberedelser är glömda, även om jag fortfarande inte förstår det där med blommig blus.

I vilket fall som helst, igår gifte sig min brorson Daniel med sin Malin. Dagen började med att solen var framme, försvann, skyfall och lagom till bröllopet så dök solen upp igen och det blev 28 grader varmt.

Vi kom till Salems kyrka och bestämde oss för att gå in, för inne i kyrkan borde det vara svalt, det är ju en stenkyrka. Nädå jävlar, ingen svalka där heller. Men vi packade in oss i båsen och satte oss och vänta.
Vänta i kyrka måste vara det tråkigaste som finns, säger man något så hör alla, trots att det bara är menat för den som sitter bredvid. Och är det då min mor som man talar med, som har väldigt dålig hörsel, så går det ju inte direkt att viska. I dom här lägena är det bäst att hålla en väldigt neutral diskussion. Alltså pratar man om vädret och värmen i kyrkan och annat som är helt ointressant, bara för att det är så tråkigt i kyrkan.

Sen börjar musiken och brudparet dyker upp. Såååå fina dom är. Prästen gör sitt jobb, så även Daniel och Malin. Jag försöker lyssna på prästen,  morsan har gett upp, hörslingorna i kyrkan fungerar inte så hon hör inte ett smack. Ibland hör jag vad prästen säger, sen försvinner ljudet för mig med, men inte för att jag inte hör, utan mer troligt för att jag är ateist och inte köper allt han säger. Men det är inte viktigt vad jag tror på , utan att Daniel och Malin lyssnar, förstår och framför allt tror.

Sen är det dax att gå ut från kyrkan, det är som att gå in i en vägg, solen bränner och det är fuktigt som i en finsk bastu. Min bror, Lasse, ser ut som han ska rinna bort, han har köpt kostym och den är jättevarm, snyggt men varmt. Själv tänkte jag ”Det är tur att jag köpte den här blusen, den är i alla fall tunn”. Dom snygga sandalerna jag  köpte sitter som klister i den här värmen, de kommer åka av rätt fort, sen får vi se om jag någonsin använder dem igen.

Sen är det middag och fest, men kommer jag att gå, nej då. Jag har tackat nej, inte bara för att jag inte tycker om sånna här tillställningar utan också för att min mor inte vill/kan gå. Hon orkar inte, det är för mycket. Dessutom så hör hon inte vad folk säger till henne. Och hon orkar bara inte att sitta på en stol för länge. Så jag åker med henne hem och vi fikar tillsammans istället.

Dom är så unga, men det är något som får mig att tro på dom här två. Trots att jag inte känner dem så väl som man egentligen ska känna sina släktingar, och det faktum att de båda två är AIKare, så är det något som gör att det känns rätt.

Malin var så fin i sin klänning och den enda av alla som såg sval ut i den här värmen.

Grattis till brudparet !!

12 juli, 2010

Stress på vägarna

Filed under: Annat som rör sig i mitt huvud — keydjes @ 10:55

Jag åkte upp till Delsbo över lördagen. Tänkte att det går nog rätt fort, det är ju motorväg hela vägen.

Det jag upptäckte när jag körde var att jag kände mig stressad av att ligga på motorvägen i 120. Vägarna är raka och fina och det går att hålla en bra marschfart. Men i och med att det bara är motorväg så finns det inte direkt några ställen att stanna till vid och bara titta på utsikten.

Förr körde man via Gävle och det var gamla E4:an, man kunde stanna och fika vid en P-plats och sitta och blicka ut över vackra sjöar. Man kunde koppla av och man kände sig inte stressad, det skulle ta 5 timmar att komma dit man skulle. Man hade oftast med sig en termos kaffe och några smörgåsar som man kunde njuta av, allt smakar ju så mycket bättre när man sitter vid en rastplats. Samma kaffe, samma smörgås som hemma, men mycket godare. Märkligt det där.

Nu är det annat, 120 vägar, inte många ställen att stanna vid, förutom StatOil och super dyra fikaställen. Och stannar man där så blir man ju inte mindre stressad.
Näe, går det att pressa tiden ännu mera på vägarna så gör man det. Istället för de 5 timmar av trevligt resande förr, så tar det nu 3,5 timme av att svära åt de som ligger framför och stoppar en. ”Om inte den där bilen med släp legat framför så hade det gått minst 10 minuter fortare”.
Fast den mesta tiden har man inte någon framför sig, eller i alla fall väldigt få.

När man sedan väl kom upp till Enånger och gamla E4 kom tillbaka och man fick ligga i hastigheter ända ner till 50 så blev man ju ännu mer uppjagad, plus dessa bönder på vägarna som tydligen tankar bilarna med bromsolja.

När man sen kommer upp till avfarten till Hudiksvall så håller man på med vägbygge. Om två år så kommer man inte behöva åka genom Enånger, Njutånger eller Iggesund, då blir det en ny sträckning motorväg. Då kan man pressa tiden ännu mer.

Så det är med blandade känslor jag kör motorvägen upp mot Delsbo. Det är lite stressigt och jag saknar att man inte bara kan stanna och njuta av naturen. Men det är samtidigit väldigt skönt att komma upp fort så att man har mer tid att umgås med släkt och vänner. Och eftersom jag bara var upp över dagen så var det rätt skönt med motorväg när jag åkte hem på kvällen.

29 maj, 2010

American Idol säsong 9

Filed under: Annat som rör sig i mitt huvud — keydjes @ 15:36

Den som inte vill veta resultatet bör sluta läsa redan här

Har som vanligt följt med i American Idol tävlingen. Efter förra säsongen så tänkte jag att det finns inte en chans att man kan toppa detta, och jag hade rätt. 

Förra året hade man en massa otroligt bra talanger som även hade utstrålning. Men främst av allt, man hade Adam Lambert. I år fanns det inte lika många talanger och de som hade något unikt blev naturligtvis utröstade. 

Men för att försöka börja lite från början. Den här säsongen är Simon Cowells sista, Paula Abdul har hoppat av och in har Ellen DeGeneres kommit. 

Bara att Simon slutar gör att man kan lägga ner Idol. Det finns ingen som kan ta hans plats som domare. Att Paula slutade gjorde inget, men det gör heller inget om hon kommer tillbaka bara de tar bort den hemska Kara DioGuardi, tål inte kvinnan, hon är tråkig och utstrålar falskhet. Bort med henne.

Randy Jackson är väl okay, lite väl negativ och dåligt ordförråd, men han funkar. Sen har vi Ellen, det är tur att Ellen är med i år. Hon inte bara kan musik hon är dessutom rolig och när hon ger kritik så tror jag inte att det gör så ont som det kan göra när de andra dissar. 

De tävlande kan indelas i fem grupper: för unga, söta, freak, okay och supertalang. När det gäller gruppen ”för unga” så betyder det inte att de inte har talang, de är bara alldeles för unga och nervösa. 

För ung var definitivt Aaron Kelly, han kan komma långt när han får nerverna under kontroll, bara 17 år så han har några år på sig. 

En kille som inte kom in bland de 12 som tävlade var Alex Lambert, mycket härlig röst, men han var för ung och nervös, men vilken röst. När jag såg honom tänkte jag på Rodney Crowell, inte samma röst, men skulle mycket väl kunna sjunga Crowells musik. 

I söta gruppen så hamnar Casey James som kom trea, Katie Stevens som även tillhör gruppen ”för unga” samt Tim Urban, han var bara söt och charmig. 

Sen gruppen freak (oxå singularis) hamnar Siobhan Magnus. Vad fan var det. Hon gjorde allt för att var annorlunda, hon var riktigt skum, visst hade hon en okay röst men inte tillräckligt bra för att vara så uppblåst. Hon försökte till och med jämföra sig själv med Adam Lambert. Dom finns inte ens på samma världskarta, han är inget freak, han är en entertainer. 

När det gäller gruppen supertalang så ser ni att jag skrivit den i singularis och det fanns egentligen bara en supertalang den här säsongen och hon heter Crystal Bowersox, fantastisk röst och utstrålning. Tyvärr så kom hon bara tvåa och vinnare var Lee Dewyze. 

Lee blev hyllad från början av domarna trots att han många gånger inte kunde hålla en ren ton. Hans scennärvaro var inte speciellt bra, blev bättre på slutet, men inte i närheten av Crystal. 

Nu tror ju inte jag att det kommer gå någon nöd på Crystal utan hon kommer att kunna få en hel del bra jobb. Resterande hamnade väl i gruppen okay antar jag. 

När det gäller deltävlingarna så måste jag säga att den mest underhållande var när de skulle sjunga Frank Sinatra. Mentor denna gång var min favorit Harry Connick Jr och han var helt super. Killen är ju en suverän jazz sångare men även en fantastisk bra skådespelare och mycket rolig. Han fick nog många av de tävlande att må mycket bättre. 

Finalen, var långt ifrån så häftig som förra årets. Faktum är att den var riktigt tråkig. Inte ens Alice Cooper kunde få upp stämningen. Men det går inte att toppa Kiss och Queen. 

Jag tvivlar på att vi kommer att få någon som slår worldwide från den här gruppen. Från förra året är det bara Adam som lyckats. Egentligen är det väl bara två stycken som verkligen lyckats slå utanför USA. Adam Lambert och Daughtry.

Flera har ju blivit stora i USA och man har hört talas om dom t.ex. Carrie Underwood, Clay Aiken och Kelly Clarkson. Men deras musik går mer hem i staterna.

Ja ja, nu är det i alla fall över, vi får väl se om de hittar någon som kan ta över efter Simon. Jag tror inte att Ryan Seacrest kommer att ta den rollen, finns några som tror det, men inte jag.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.