Keydjes's Blog

16 januari, 2011

När orken bara försvinner

Filed under: Annat som rör sig i mitt huvud — keydjes @ 14:48

 Det är ett tag sedan jag skrev något i min blog, luften gick ur mig helt och hållet. Jag har inte riktigt hittat tillbaka men jag tänkte att det kanske känns bättre om jag skriver av mig lite.

Vad var det som hände då. Jo, jag var ju på min brorsons bröllop tillsammans med min mor. Strax efter det så gick jag på semester och jag tänkte att jag faktiskt skulle ta semester från datorn hemma också. Så jag bestämde mig för att jag inte skulle blogga under sommaren.

Jag började jobba igen i augusti och på fredagen samma vecka får jag besked att min faster gått bort. Vi hade inte mycket kontakt men det är familj så det är jobbigt i alla fall. Men det var inte det värsta…

På måndagen så äter jag middag med min mor och vi pratar om att min andra faster kommer att komma och hälsa på hos mamma under tisdagen, det var många år sedan vi träffades. Jag skulle försöka komma hem tidigare. 

På tisdagen så ringer min faster och säger att hon inte får något bra svar hos min mor, hon säger bara att ambulansen ska komma. Jag ringer min mamma och hon säger att hon inte mår bra. Då min mor haft besvär med hjärtat nyligen så åker jag hem direkt. 

När jag kommer hem så är ambulansen där och vi får tjata på dom att ta med min mamma till akuten. Hon har fruktansvärt ont i huvudet, fick det under natten och det har inte gått över. Det var inte migrän för det var inte sån smärta. 

Tillslut så ringer den ena ambulansmannen och frågar läkare vad de ska göra, han tycker själv att min mor ska vara kvar hemma och ta en Alvedon för det är ”nog” bara influensan. Läkaren säger att mamma ska in direkt till akuten. 

Hon är 82 år gammal, har haft hjärtproblem och går på Waran, inget att diskutera. De tar in mamma, när jag kommer till akuten så har hon precis kommit från röntgen. Läkaren berättar att hon har en massiv hjärnblödning.

12 dagar senare var det över, mamma gick bort tidig morgon måndagen den 6 september. 

Det är jobbigt, jag träffade mamma på söndagen, hon var vaken och satt upp i stol, men hon var så sjuk och svag. Hon var lite vimsig, men hon var med. Hon visste vad som hände och hade inga problem med vilka vi var.

Som sagt, hon var svag och hade ont. Det var jobbigt att se, men man hoppades att det skulle gå bra. 

Flera i min omgivning har glömt detta eller tycker att det gått lång tid sen det hände och att det värsta av sorgen borde ha gått över. Men den har inte gått över, jag vill att den ska göra det, jag försöker låtsas att den gjort det, men den finns kvar. 

Den där dagen, den sista dagen jag träffade mamma, jag kan inte sluta tänka på den. Det gör ont i hela själen. Jag tänker på det varje dag, mer eller mindre hela tiden. Det är nog därför jag inte har orkat skriva något och anledningen till att jag inte orkar göra något överhuvud taget. Det är som om mitt liv har tagit en paus.

Annonser

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.